Beskrivning
Eteriska oljor är mycket koncentrerade och ska inte användas outspädda på huden.
Eukalyptus – Eucalyptus globulus
Om växten
Eukalyptus är ett släkte av träd och större buskar inom myrtensläktet där även tea-tree, niaouli och kryddnejlika hör hemma. De ungefär 600 eukalyptusarterna har sin naturliga hemvist i Australien med omgivande öar.
Oljans beståndsdelar
Eukalyptusoljan består till största delen av terpenoiden cineol (även kallad eukalyptol efter trädet). Kemiskt sett är cineol oxiderad limonen som är huvudbeståndsdelen i citronskalsolja. Näsan uppfattar båda ämnena som friska dofter.
Framställning av olja
Eukalyptusolja, Aeteroleum eucalypti, utvinnes med ångdestillering ur bladen av Eucalyptus globulus. Eteriska oljor Oljan från E. globulus saknar nästan helt terpenen fellandren vilket är viktigt för farmeceutiska användningsområden. Dock utvinnes olja ur andra arter för framställning av isolat. Man brukar då klassificera oljan efter huvudbeståndsdel: felladren-, limonen- eller piperitenonolja. Den vanliga eukalyptusoljan benämns enligt detta mönster som cineololja. Den årliga produktionen av olja är ungefär 3000 ton med Kina som största producent.
Traditionell användning
Eukalyptusolja och eukalyptustinktur har traditionellt använts för att lindra förkylningssymptom som hosta, feber och halsvärk. Oljan är vanlig i halspastiller. Detta användningsområde har gett E. globulus den svenska beteckningen feberträd. Oljan används även som kylande omslag på insektsbett och lättare brännskador.
Hälsovarningar
Oljor med högt innehåll av terpener bör användas med viss försiktighet. Giftigheten hos ren eukalyptusolja är omstridd. Hos småbarn finns rapporter där 5 ml olja som svaldes av misstag gett allvarliga förgiftningssymptom. Cineol är ett starkt substrat för leverenzymer vilket kan förbättra leverns funktion och därigenom minska vissa läkemedels effekt.
Eukalyptus i hemmet
Doften är fokuserande, uppiggande och passar i förkylningstider.
